Vad ska jag falska namn vara

Man får inte betala med falska sedlar och mynt. Det är ett allvarligt brott och den som medvetet gör detta kan dömas till fängelsestraff. Det är också straffbart att inneha falska sedlar eller mynt om man har för avsikt att sprida dem. Om du upptäcker en falsk sedel eller ett falskt mynt, ta inte emot sedeln eller myntet. Jag kommer att en tid framöver göra några inlägg varje dag som visar på Det falska i Universalismen. Inlägg 1 det falska i Universalismen Universalister kan använda Fil 2:9 – 11 som intäkt för att alla ska bli räddade: ”Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över… Om du väljer att fortsätta med en öppen profil ska du inte dela platser eftersom många inbrott sker under semestern, vilket många skyltar med utan att tänka på det. Användbara länkar om någon stulit dina bilder eller skapat falska profiler i ditt namn på Facebook och Instagram. Svar: Använd de uppgifter som personen har lämnat, till exempel namn, bild eller telefonnummer. Gör sökningar på Facebook, andra sociala medier, Hitta.se, bildsöktjänsten Tineye.com och andra tjänster för att ta reda på vem personen är. Ibland kan det vara svårt att hitta den andra personen, särskilt om den skrivit under falskt namn. När man ska helga Guds namn ser jag det som att alla Guds namn ska bli helgade. Gud, Fader, Jehova, Sebaot och vilka de nu är. När man gör någons namn 'känt i hela världen' (t ex en sångares) är det ju inte namnet i sig som man vill ska bli känt och sedan är man nöjd. Det är personen bakom namnet som ska bli känd. 5 ”Vi ber att ditt namn ska bli upphöjt [eller ”hållas heligt”].” (Matt. 6:9; fotnot) Enligt Jesus var det här något av det viktigaste vi kan be om. Men vad betyder det att upphöja Guds namn, eller hålla det heligt? Är inte Jehovas namn redan upphöjt och heligt? Innan vi svarar på det ska vi se vad ett namn kan stå för. 6. Falska lärare avslöja och namnge dem! Hej mitt namn är Richard Heartline och jag skulle vilja ha ett samtal, hjärta till hjärta, angående falsk undervisning, falska lärare och falska profeter i Bibeln och hur de relaterar till oss idag, och vad vi ser runt omkring oss. Personligen så tycker jag också att man ska vara vaksam på om mediumet använder sitt egna namn eller har hittat på ett namn. Dra då uppmärksamheten till er - det kan vara tecken på oseriös verksamhet. Likaså om det inte finns ett telefon nummer man kan nå mediet på! Pris: 173 kr. Inbunden, 2019. Finns i lager. Köp Falskt namn av Ida Axelsson på Bokus.com. Boken har 3 st läsarrecensioner.

[HPSA] Brevbomben – En synnerligen svensk uppfinning

2019.09.19 13:27 LadyManderly [HPSA] Brevbomben – En synnerligen svensk uppfinning

Terrorism har en anrik historia i Sverige. Från Amalthea-bombaren till Ambassadockupationen i Stockholm. Men idag ska vi prata om det som vi i Sverige gör bäst: uppfinner nya saker! Det kan te sig logiskt att landet som gjort sig internationellt känt över sina arga lappar också är landet där man uppfinner brevbomben. Med det sagt tycker jag inte ni ska spränga ert tvättrum i luften för att grannen under er inte rensar bort luddet. Slappna av, ta en kopp kaffe, och läs en intressant HPSA istället!

Världens första brevbomb

Den 19 Augusti 1904 exploderade världens första brevbomb rakt i händerna på direktör Karl Fredrik Lundin i Stockholm. Lundin hade tagit emot ett paket (som anlände till Svenska Centrifugbolaget, Hamngatan 8 i Stockholm) under gårdagen. När han fick problemet med att få av locket och rykte till lite extra för öppna paketet så smällde det!
Det brakade och skakade våldsamt som vid ett åskslag. Direktören kände sig som träffad av blixten. […] Hans kläder antändes. Det brann i båda kavajärmarna vid händerna, i västen och i skjortan över bröstet. Herr Lundin, som var en ovanligt kraftig man, förlorade, oaktat de oerhörda smärtorna, endast för ett ögonblick besinningen. Personalen hörde honom ropa: - Aj, aj, vem kan ha velat mig så illa? Skaffa en läkare!”
Ovan är citerat detektivchefen Gustaf Lidberg, som skrev en bok om händelsen.
Trots att det inte blev något dödsfall i detta fall, så berodde det nästan mer på tur än något annat. Lundin hade nämligen böjt sig lite åt sidan när han strulade med att få av locket. Hade han stått rakt ovanför paktetet hade han fått sprängladdningen i ansiktet. Smällen var så rejäl att kontoristerna flög ur sina stolar, alla rutorna sprängdes, en mellanvägg pulviriserades och lokalen blev rökfylld så snabbt att somliga till och med hoppade ut genom de nu krossade rutorna (lokalerna låg bara en trappa upp!).
Efter fyra veckors intensivvård var direktör Lundin såpass återställd att han kunde återgå till arbetet.

Utredningen

Hela händelsen blev snabbt döpt till ”den ryska affären”. 1904 var det i tsarryssland som man kastade bomber trots allt, i olika extremistgrupperingar, mot tsaren och hans styre (år 1881 hade Tsar Alexander den II dödats av en bombkastande anarkist, tex!).
Dessutom anlände det ett vykort dagen efter sprängningen som förmodligen inte fick den effekt avsändaren önskat. Den antyddes vara från en arbetare vid Hamra Gård, som Lundin varit förvaltare åt tidigare, när han varit mejerikonsulent åt aktiebolaget Separator. Texten på vykortet verkade dock överdrivet felstavad och polisen ansåg att paketet måste ha skickats från någon i hans vänskapskrets, inte en arg arbetare. Den slutsatsen drog iallafall polisens utredare, förste stadsfiskal Lars Stendahl. Mycket mer än så hände det dock inte i utredningen (Lundins föregångare på företaget var under en kort tid misstänkt, direktör Wahlenius, men han friades snart från alla misstankar).

Den valentinska parfymflaskan

Det dröjde nästan ett helt år, till den fjärde Maj 1905, innan det hände något större i utredningen. Än en gång i Stockholm så exploderade ett paket, dock hann det inte nå sitt mål. Istället exploderade paketet på en brevbärarexpidition efter att personen det var avsett till, hovrättsnotarie Alfred Valentin, inte velat lösa ut sitt paket. Postvaktbetjänterna (vilken titel!) Johan Gottfrid Sundvall och Jakob Bernhard Åsbrink samt brevbärareförmannen Gustaf Nyberg blev alla skadade. Nyberg befann sig över tio steg från explosionen men fick ändå en svår brännskada. Värst sårad av alla blev Sundvall som blev av med tre fingrar på vänster hand och fick glassplitter i ögonen.
Det fanns ytterest få ledtrådar. Ett par brev skrivna på tyska kastade elaka ord mot hovsrättsnotarie Valentin på grund av hans judiska härkomst (han kallades bland annat för den judiska parasiten) och de båda breven hade skickats från Berlin, samma dag som bomben skickats. Den skickades för övrigt i en trälåda som ofta användes för att transportera parfymflaskor, därav smeknamnet ”den valentinska parfymflaskan”. Även dåtidens press var grymma på det här med att ge namn till händelser!
Breven kom från en grupp som kallade sig själva för ”Antisemitischer Verein Berolina”, och de skickades till två stycken olika Stockholmstidningar, Vårt land och Social-Demokraten.
Detektivchefen Gustaf Lidberg (nämd ovan) reste snarast till Berlin. Där kunde han konstatera att
  • Det fanns inte någon organisation med det namnet i Berlin
  • Firman Schröder, som paketet var addresserat från, skickade inte sin parfym i den typen av träcylindrar som använts för bomben
  • Personen som skrivit breven till Social-demokraten och Vårt Land talade alldeles uppenbart inte tyska som modersmål. Breven hade lite grammatikfel i sig!
Med andra ord fick de inte ut någon värdefull information alls efter resan till Berlin. Utredningen fastnade. Ingenting hände och månaderna blev till år...

Storstrejken 1909

Det skulle dröja ända till lördagen den 9 oktober år 1909 (!) innan någonting hände som fick igång utredningen igen. Men först lite bakgrund. Under hösten 1909 var det ett ovanligt hårt politiskt klimat i Sverige, och vi hade nyss gått genom en storstrejk som hette duga (läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Storstrejken_i_Sverige_1909 ). Dessutom hade Anton Nilsson, med kumpaner, spräng ett stort hål i en båt i Malmö hamn och dödat en samt skadat 23 till individer, för ungefär ett år sedan.
Så, den nionde oktober satte sig John Hammar ned, verkställande direktör i Sveriges allmänna exportförening, för att öppna dagens post. Där fanns ett märkligt paket, en pappcylinder, som var omsluten med en bit papper (som visade sig vara en utriven sida från den anarkistiska tidningen Brand) och John Hammar anade oråd när han försökte dra av locket med den spjärnade emot. Men så rykte han på axlarna och drog till rejält för att få av locket. ”Varför skulle man vilja mig något ont?”
En våldsamt explosion följde. Hammars mustasch och ögonbryn sveddes, hans händer skadades svårt. Han rusade in i det nästliggande rummet och tjöt ”Jag är skjuten!” Exportföreningens utrikeskorrespondent herr Molér tog direkt ett hårt grepp om Hammars handleder för att stoppa blodflödet. Höger tumme och pekfinger hade båda två slitits av. Gustaf Lidberg citeras:
”Trots den starka själsskakningen och trots de intensiva smärtorna bibehöll direktör Hammar ett orubbligt lugn och samtalade utan att ett ögonblick förlora besinningen med de närvarande. […] Nu är ändå högra handen förstörd! Utbrast herr Hammar, icke utan en smärtfylld darrning i rösten.”

Socialdemokraternas domstol, verkställande utskottet

Redan samma morgon som John Hammars fingrar sprängdes av så hade tidningen Dagen mottagit ett brev angående ”fallet Hammar”. Enligt brevet hade Socialdemokraternas domstol äran att meddela detaljer angående detta fall redan nästa dag. Brevet var undertecknat Ziskas.
Socialdemokraternas domstol var sedan tidigare kända. Några veckor tidigare hade samma organisation skickat ett dokument till Aftonbladet, där texten utlovar snabba och rättvisa domar mot det man kallar
”orättvisa arbetsgifvare, samvetslösa ockrare, odjuret och andra bankirer, redaktörer, som skrifva mot bättre vetande för att tjäna kapitalisterna m fl m fl. […] Vi hafva rannsakat, dömt och straffat resp till straff befordrat sådana samhällets brottslingar, hvilka i följd av den skrifna lagens ofullkomlighet ostördt tillåts bedraga och bestjäla den fattige arbetaren och hans hustru och barn, förföra hans döttrar, förorsakade honom och hans familj otaliga lidanden för att själfva i bekvämlighet, lyx, sus och dus frossa af sitt ofätt fångna mammom... Särskildt är vår uppmärksamhet riktad på de samhällets vampyrer och parasiter, som själfva ej deltaga uti det produktiva arbetet men som uppträda som mäklare vid varuutbytet och därvid nedpressa arbetslönerna för att få stoppa en oskälig vinst i egen ficka. […] Vi tro på den undergörande verkan af en bomb då och då. Den reformar hastigt ett uselt kapitalistsamhälle.
Så vem är det som skrev såhär? Är det zombiel från politikdiscorden? Nä, det är en herre som kallar sig Justus Felix. Han påstår sig vara från Socialdemokraternas domstol, verkställande utskottet, som enligt texten har tagit på sig rätten att döma och straffa folk för diverse 'brott'. De hävdar att de arbetat i det fördolda och tagit hand om 87 fall (varav 63 resulterat i fällande dom). Straff varierar från kroppsaga till dödsstraff och två byggmästare, en grosshandlare, en ingenjör, en direktör och en militär sade de ha kommit åt.
Två dagar innan John Hammar öppnade sitt paket fick dessutom Social-demokraten ett brev från Justus Felix, där denne riktar sig till ”Kamrater och Bröder Socialister” och uppmanar läsarna att i möten med likasinnade framföra anklagelser mot de illasinnade.
”Om din sak är god skall du finna, att den tages upp af oss och beifras. Vänta dock ej, att vi skola gifva oss till känna eller att vi ögonblickligen taga uti med saken. Vi äro alltid representerade vid mötena, och i den mån tid och omständigheter tillåta skola vi undersöka saken. Då tiden är mogen, sätta vi oss i förbindelse med meddelaren, som då måste vara beredd lämna klara bevis... Vi tjäna rättvisan, om ock våra vägar och metoder synas ovanliga.”

Ledtrådarna samlas

Som ovan nämt undertecknades ett brev som skickades till tidningen Dagen med namnet Ziskas, vilket skulle visa sig vara ett misstag från bombmannen. Precis som lovat skickades en ny text till samma tidning dagen därefter, som innehöll protokollutdrag från en rättegång mot den ”falske, dubbelspelande, ytterligt dubbelspelande” direktören Hammaren. Han anklagades för att ha pressat ned löner och priser på en mängd svenska produkter, för att sedan kunna sälja dem i utlandet och stoppa allting i egen ficka. Han ”idisslar alltid lögnen att svenska arbetsgifvare betala för mycket till sina arbetare.”
Enligt protokollet döms således Hammar till ”kroppslig aga av svårare art, [nämligen såkallad] handfläkling efter Gustav Malmborgs system […].”
Gustav Malmborg var känd i socialistkretsar och hos polisen, då signaturen förekommit många gånger i ungsocialisternas tidning Brand. Dess redaktör, Hinke Bergegren, var en ökänd agitator. Bland annat förespråkade han våldsam revolution.
”För min del anser jag småmord vara alldeles utmärkta, och sådana attentat sätta skräck i de härskande i samhället. Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi blir mogna för vilket våld som helst.”
Polisen var dock inte helt sålda på att Bergegren skulle vara den skyldiga. Själv påpekade han att det inte vore särskilt begåvat av en ungsocialist att rulla in bomben i papper från hans egen tidning. Attentaten (som genast länkades samman av polisen, trots de många åren mellan dem) ansågs dessutom ha kostat alldeles för mycket för en ungsocialist för att tricksa ihop. När han fick se en bit av bomben (låt oss säga att polisarbete i början på nittohundratalet var lite... annorlunda) sa han att han inte trodde att någon av hans ”egna gossar” kunde tillverka något så nätt. Nä, det här var helt klart gjort av någon ”överklassare”.
Han gav dessutom en liten politisk insikt till Stockholmspolisen. En revolutionär ungsocialist värd sitt namn skulle ALDRIG döpa sin revolutionära domstol till Socialdemokraternas domstol, som man ju ansåg hade övergett arbetarna och sprungit med böjd rygg och mössan i hand till de rika och de etablerade. Sprickan mellan socialdemokrater och revolutionära element var avgrundsdjup redan då.
Gustav Malmborg förklarade å sin sida att han inte hade någon kännedom om någon Ziskas eller Justus Felix. Spåret om socialistiska revolutionärer var iskallt.

En penna i Göteborg

På samma dag som bomben mottogs i Stockholm av John Hammar hade en kollega till honom i Göteborg, överdirektör Johan Sjöholm, utsatts för ett liknande attent. Hans son hade i faderns frånvaro börjat öppna faderns paket (som antyddes vara en fin gammal penna som han lånat ut till en bekant) och fattat misstanke när han såg en konstig liten tråd i paketet, som satt fast i en järnflaska. Han tog med sig hela rasket och tänkte gå till polisen med det, men lyckades på någon vänster tappa dem på vägen (!).
Paketet hittades till sist av en liten pojke vid namn Karl Oskar vid Lindholmens brygga. Han knackade hårt på det, varvid ett vitt pulver och några små fyrkantiga bitar ramlade ut tillsammans med en massa andra små föremål. När inget mer spännande hände lade han ned allting i flaskan igen och gick med det till polisen. Det får nog anses vara mirakulöst att Karl Oskar inte skadades svårt. Att paketet var intakt hjälpte dock polisen väldigt mycket i deras undersökning, men ingenting hjälpte mer än bombmannens egna fatala misstag.
Han skickade nämligen ett nytt brev, än en gång signerat av Ziskas. En överingenjör vid namn Alf Larsson vid Liljeholmens Stearinfabrik i Stockholm fann påfallande likheter mellan Ziskas signaturen och de handskrivna breven han hade med en gammal bekant, filosofie doktor Martin Ekenberg, affärsman bosatt i London. Efter att ha studerat dem noga sökte han upp polisen.

Bombmannen

Martin Birger Natanael Ekenberg var född i Töreboda år 1870. Han kom från en liten familj med ett par misslyckade affärsrörelser i ryggen (fadern var försäljare, diversehandlare, hotellägare, modern var 'sanndrömerska'). Martin började utbilda sig till kemist och kom tillsist in på Tekniska högskolan i Stockholm, där det gick mycket bra för honom, tills han blev påkommen med ett fuska. Han lyckades senare komma in på Immanuel Kants gamla skola i Königsberg där han gjorde bra ifrån sig med en studie om mätningen av fetthalt i mjölk.
I ett försök att göra en gigantisk post något kortare kan vi summera det som att han ofta hade storslagna idéer, bristande finanser och en förmåga att misslyckas med sina projekt (som han ofta presenterade för Laval och Separator). Folk som stått emot honom under hans professionalla karriär mindes han med stort hat. Direktör Lundin sköt ned en av hans projekt med en experimentiell fabrik för att en ny metod att bestämma just fetthalten i mjölk. Vid en fabrik för raffinering av fiskolja i Hamburg sköts hans projekt ned av firman Hammar & Co. Fler misslyckade och dyra satsningar följde (även om han också röjde framgångar, tex. fick han Teknologiska föreningens Polhemspris för sina uppfinningar vad det gällde konservering av fisk.)
Ett av hans största projekt var att utveckla en maskin som kunde framställa torrmjölk, ett vitt pulver, som skulle vara enklare och ha längre levnadstid än flytande mjölk, och således kunna transporteras jorden runt med enkelhet. En ingenjör vid namn Carl Lundström var intresserad, tills direktör Karl Fredkrik Lundin (som mottog den första bomben), avrådde honom från att investera. Han beskrev Martin Ekenberg som ”den största djävul som kan tänkas”. Två veckor efter att Lundström meddelat Ekenberg att han drog sig ur, mottog Lundin världens första brevbomb. Lustigt nog erkände Ekenberg till bomben vid en sociotetsträff, som ett skämt. ”Det sägs att det är jag, men bakgrunden är bara fruntimmersförhållanden.”
Ekenberg var excentrisk och slösaktig, men passade bra in i Londons kulturella och ekonomiska elit (han levde på otroligt mycket lån och falska löften). En häktningsorder skickades från Sverige till London bara några dagar efter den sista bomben och Ekenberg arresterades i mitten på Oktober. Han tog det först med stor ro och skämtade om det, innan han plötsligt kollapsade och lades in på en anstalt för sinnesvård. Han sattes i Brixtons fängelse så fort han återhämtat sig något och satt där i några månader i väntan på utredningen, innan han dog, vid fyrtio års ålder, av ett plötsligt slaganfall, i Februari 1910.
I hans bostad stadsdelen Clapham i London fann de utsända svenska polismännen ingredienser för bomber, ett litet tryckeri (med handpress för olika stilsorter), den andra delen av den sönderrivna tidningen Brand som använts för att vira in bomben, och så vidare. Ekenbergs obduktion uteslöt att han förgiftats men misstanken väcktes till liv (och lever än idag) att han uppfunnit något slags gift som han tagit livet av sig med, som var omöjligt med dåtidens teknik att finna. Han hade nämligen varit gift två gånger, och i båda fallen hade de dött synnerligen unga, och under misstänksamma omständigheter. Men nu är den här posten lång nog som den är.
För den som vill veta mer kan man besöka Polismuseet i Stockholm, där det finns en vaxdocka i naturlig storlek av Martin Ekenberg, tillsammans med direktören John Hammars avslitna högertumme. Tummen är ej en replika, utan det är enligt uppgift en gåva från John Hammar till polisen, som tack för att de löste fallet. För den som verkligen vill se tummen rekommenderas en resa dit snarast, då konserveringen av tummen ironiskt nog är lite av ett hafsverk, och tummen antas vara helt upplöst om ett par år.

TLDR

Arg uppfinnare gjorde lite misslyckade affärer, låtsades vara socialist och skickade lite brevbomber runt i Sverige till folk som han ansåg undergrävt honom. Eftersom han skrev under ett brev med sin egen handstil blev han tillsist haffad. Han dömdes aldrig till något utan dog av ett slaganfall i ett fängelse i England medan han väntade på rättegången.
submitted by LadyManderly to sweden [link] [comments]


2016.07.02 14:03 Sjobjornsprinsen Resultatet Klassiska Prisutdelningen!

Klassiska Prisutdelningen
Tack till er som röstat!
Det här blev lite mer än vad jag trodde, men håll till godo och grattis till ni som har utmärkt er på det ena eller andra sättet. Skicka gärna förslag på nya eller ändrade kategorier för nästa säsong. Ett stort tack till alla som inte nämns vid namn här under, VI gjorde en grymt rolig omgång.
Pacifisten
Den här spelaren har genom sin flexibilitet framgångsrikt auktionerat ut sina AI-erövringar till förmån för samarbete med grannar och blev en stabiliserande faktor i världspolitiken. Således blev spelarens score negativt, men Rumänien ses som en av slutsegrarna av säsongen!
Grattis Tordyvel! Rumänien
Runner-Up: maximum_ride Hamburg
Våldsverkaren
En van alliansledare i Sweddit ledde sitt land diplomatiskt genom europapolitiken tills han en dag kunde hänsynslöst slå tillbaka mot stormakterna som förtryckt honom. Tryggheten i sin militära kapacitet ledde till en av de framgångsrikaste utrotningarna av fransmän hittills. Sista omgången blev det dock en fiende för mycket, men Italiens storhetstid lär inte glömmas!
Grattis StefanStenStark! Italien
Runner-Up: nojo78 Frankrike
Den hämndlystne
Många tårar har fällts över denna spelares öde, men desto mer över hans offer. Episka filmatiseringar beskrev det tredubbla sveket i Iberien och ytterligare en livsfiende skrevs upp nedanför I_Am_Sweden. Hämnden blev ljuv med hjälp av Les Bleu, men i det långa loppet lyckades Spanien släcka portugals eld för säsongen.
Grattis HallonDeteGottDet ! Portugal
Runner-Up: I_Am_Sweden Kongo
Svikaren
Kampen var otydlig om detta pris. Men det var en bergsman som i sin kallblodighet kan liknas med Brutus själv. Offret dog nästan av hjärtesorg och en bår behövdes inte när man styckade kroppen direkt på den bördiga marken. Födan gjorde bergsmannen stark och alla skyggade nu för hans ensliga röst. Stark var inte Starkast när Schweiz kom.
Grattis mrPlz! Schweiz
Runner-up: Neoshero Österrike
Den Oskyldige
Ett krig var ett för mycket för denna spelares psyke, när motståndaren var en spelare vars propaganda kunde ge tinnitus. Många stödde den andra afrikanen för att stå emot den oskyldiges vän i bakgrunden. Jag tror alla kan relatera till hans filmer som beskrev den bistra verkligheten för nya spelare i Sweddit Universalis, men även de filmer som visade på hans stora framtidstro och glädjande upptäckter.
Grattis Togoodlooking Etiopien
Runner-Up: Ingen är oskyldig.
Den renhjärtade
Denna volontärarbetare började sin karriär i Amerika där han samarbetade väl med de förtryckta minoriteterna, men hans bistånd fick ett kort stopp hemifrån och samarbetet avslutades. Kort därefter blev hans hjälphögkvarter övertagna av den danske diktatorn. I afrika lyckades nu de röda volontärerna mycket bättre och lyckades rädda Kongo från utrotning. Älskad av Asien för sin generositet är Japan en sann krigare för fred.'
Grattis Bobbechk Japan
Runner-Up: Sapmi
Slagpåsen
Detta pris delas mellan två dödsfiender som i forntiden var nära vänner. Många historier, sanna som falska, har spridit sig kring de båda sidornas krigsbrott och diplomatiska faux pas. Vi hamnar i det filosofiska. Är det den slagpåse som hänger kvar varje söndag inför sin omgång eller är det den som sakta slitits ner och nu ligger på marken man bör tycka synd om?
Grattis till nojo78 och AnthonyNo13! Frankrike och Spanien
Manipulören
Många framgångsrika spelare nominerades till detta pris, men en tog priset.. Att redan från starten vända hela Europa till sina religiösa bröder var ett genidrag. Sedan skapade han allierade där vänskapen sedan fortgick efter creditsystemets spärrningar och garantier understöddes med dukater för att säkra gränser. Marches byggdes upp till gudomliga nivåer och makten var oändlig när turkarna styrde och ställde hela världspolitiken. Fiender skapades dock över hela världen och Ottomanerna fick nöja sig med en tredjeplats.
Grattis: Inglorius642! Ottomanerna
Runner-Up: Liftarguiden Sverige
1444:s mest lyckade högoddsare till land
Inte många kunde tro när signalhornet ljöd att Ternate skulle bli passerad av Sverige i Score med oerhört liten marginal. Men desto färre kunde tro att han skulle sluta i toppen 1444. Vägen har varit lång och tydlig, men de sista omgångarna cementerades platsen på världskartan. Nu som alltid med kust och den största flottan.
Grattis GGout! Malaya
Runner-Up: Sjobjornsprinsen Danmark
De trognaste vapenbröderna
Storebror och lillebror, syskonkärleken övervann allt som kastades mot den och ledde tillslut att lillebror fick ta sina egna steg i slutet, med stöd i ryggen av Ottomanerna.
Grattis Solaskythe och Inglorious642 Perisen och Ottomanerna
Säsongens comeback
Inte många kunde tro sina ögon när den svenska huvudstaden förflyttades till Riga, desperationen var tragisk i sitt grepp om vårt kära moderlands hals. Oväntat togs det bort och med ny luft leddes Sverige till att bli nummer ett i score, arme och inkomst. Resan involverade manipulation av fiender emellan och uråldriga tekniker från denna spelares långa erfarenhet i Sweddit Universalis. Rösterna var tydligast i det här fallet.
Grattis Liftarguiden Sverige
Runner-Up: AnthonyNo13 Spanien
Säsongens tabbe
För att en comeback ska ske krävs det även misstag från motståndarsidan. Rysslands nåd och omtänksamhet vid Sveriges dödsbädd må vara gudalik i Sweddit Universalis historia, men det gör inte den mindre naiv i våra mått mätt.
Grattis legoglas53 Ryssland
Runner-Up: Nojo78 frankrike
Säsongens Rebellledare
Många aspirerade att skapa motstånd mot förtryckare, vissa med noblare mål än andra. Definitionen var vi oense om. Vi vill hedra Jaunpur för det största blockkriget i Sweddit Universalis historia och röster upprepade för Hamburgs långa historia av lite mer tyst stöd i form av sina spioner som beskrevs så avslöjande i hans filmer.
Grattis till IlIIlIIIIlllIIIIll ochmaximum_ride Jaunpur och Hamburg
Säsongens Bromance
Detta går ut till alla de långvariga vänskaper vi skapat under säsongen och i de situationer vi tagit oss genom med våra vänner i vått och torrt. För vem är jag att bedöma en kärlek över en annan.
Redigera namn blir lättare om ni lämnar en glad kommentar :)
submitted by Sjobjornsprinsen to SwedditUniversalis [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


Nytt namn på youtube? ASMR  Säger Era Namn! (Swedish Whispering) ASMR: Säger era namn!! Jockiboi skriker på Therese Lindgren 'LÅT OSS VA' HUR DU VET ATT DIN VÄN E FALSK!!! ASMR: Skräddarsydd video + instagram

”Vi ber att ditt namn ska bli upphöjt” Vakttornet

  1. Nytt namn på youtube?
  2. ASMR Säger Era Namn! (Swedish Whispering)
  3. ASMR: Säger era namn!!
  4. Jockiboi skriker på Therese Lindgren 'LÅT OSS VA'
  5. HUR DU VET ATT DIN VÄN E FALSK!!!
  6. ASMR: Skräddarsydd video + instagram

Läs mer på Svenskayoutubers.se. Ursäkta för dåligt ljud Hörtolkning: Vi är så sjukt ledsna nu. Vi fattar inte vad vi gjort för att folk ska sprida falska grejer. Vi ska gifta oss om ... Idag så hade jag tänkt att ni ska få bestämma vad mitt youtube namn ska vara! Hjälp mig att nå 30 prenumeranter. Jag kommer ha så under hela sommaren, du väljer exakt vad videon ska innehålla, hur lång den ska vara, om den ska vara privat eller om du vill ha den privat och offentlig på youtube, om du ... Som sagt, som jag sa i videon! Är ni intresserade av att ha en del två, hit me up med fler varningar på att en vän är falsk nere i kommentarerna eller era egna berättelser! Instagram/ Snap ... Du bestämmer hur lång den ska vara, men jag lägger till någon minut eftersom att jag har ett intro m.m., vad jag ska göra, om jag säger ditt namn i videon, kanske ger dig en shoutout om det ... Det är många som har frågat om jag kan skräddarsy videos mot en avgift. Jag kommer ha så under hela sommaren, du väljer exakt vad videon ska innehålla, hur lång den ska vara, om den ska ...